Nedan presenteras en rad analysverktyg som syftar till att förenkla och hjälpa till i sökandet efter warranter.
Hävstång
Hävstången anger hur mycket warranten kommer att röra sig i förhållande till den underliggande tillgången (till exempel en aktie). Hög hävstång visar alltså på hög utväxling när aktien rör sig. Detta gäller i båda riktningar, det vill säga i såväl vinst som förlust.
Formeln för hävstång är:
Aktiekurs/warrantkurs x warrantens delta x warrantens multiplikator Hävstången är högst för warranter med lösenpris nära OTM.
Warrantens löptid har också påverkan på hävstången. Allt annat lika ökar warrantens hävstång när återstående löptid minskar.
Warrantens multiplikator, W/A
Multiplikatorn anger hur stor del av ett underliggande du får vid köpet av en warrant.
En warrant med multiplikator 0,1 motsvarar en andel om 0,1 stycken av den aktuella underliggande tillgången.
W/A anger hur många warranter som krävs för att motsvara till exempel en aktie. 10 W/A betyder att det krävs 10 warranter för att motsvara till exempel en aktie.
Breakeven
Breakeven är den kursnivå som en underliggande tillgång måste uppnå för man på slutdagen ska få tillbaka kapitalinsatsen i en warrant.
Exempel:
Pris aktie: 120kronor
Lösenpris: 100 kronor
Pris warrant: 3 kronor
W/A (antal warranter för en aktie): 10
Formel:
Breakeven = Pris warrant x W/A + Lösenpris
Ger:
Breakeven = 3 x 10 + 100 = 130 kronor
Exemplet visar att aktiekursen måste vara 130 kronor på slutdagen för att den aktuella warranten skall uppnå breakeven.
Delta
Delta är ett mått som anger hur mycket en warrant ska röra sig vid en enhets förändring i underliggandes pris. Ett delta på 0,5 betyder att när den underliggande tillgångens pris rör sig en krona så rör sig warrantens med 0,5 kronor. Om man använder 1 som multiplikator.
Implicit volatilitet
Som vi tidigare nämnt är volatiliteten ett mått på rörlighet. När man ska värdera en warrant föder man sin teoretiska modell med en uppskattning på den underliggande tillgångens rörelse (volatilitet). Det finns olika sätt att bedöma vilken volatilitet man ska sätta in. En metod är att föda modellen med den historiska volatiliteten där man mäter och får fram den underliggande tillgångens historiska rörelsemönster.
En annan metod är att värdera en warrant med andra optioner eller warranter med liknande utseende, löptid eller lösenpris. Volatiliteten man då använder kallas implicit volatilitet. Den får man fram genom att, baklänges, räkna ut vilken volatilitet marknadspriset innebär (implicerar, därav namnet). På så sätt får man reda på till vilken volatilitet marknaden tror att exempelvis en aktie kommer att röra sig under en period motsvarande warrantens löptid.